My mind is going, I can feel it...

Gah! Nu är det klippt. Jag har fått hippie parasiter i hjärnan eller något. Hela gårdagen (Och dagen innan den) satt jag bara helt katatonisk, åt och kände mig trött och ångestfull. Typiskt hippiebetende. Men det värsta är vad som hände idag när jag försökte bryta min dåliga cirkel.
Jag, Erii Izaharii Luzuli Tik-Tak-Prometevs per Blomqvist von Tratt, Överkommisarie vid byrån för trattuella aktiviteter, bartender exelcior av andra rang, Gizmo-general, tillförordnad fältkommisarie vid Månfronten samt keeper of the realm. Född och uppvuxen i en stad, gick ut i skogen.

Jag vet, det är inte klokt! Jag gick ut i skogen, inte för att plocka bär eller gömma mig från nazisterna, utan för att må bättre genom meditativ vandring.
I min hjärna bor en mask som förvandar mig till ett hippie-fnask...
Så när jag väl kommit ut i skogen, insåg jag hur vansinningt konstigt jag betedde mig? Gick jag raka vägen hem och ringde jourhavande psyk? Nej, jag började vimsa omkring på en liten stig jag hittat... Vi snackar sagan om ringen style vandring här.
Lövverk och kottar. Men det värsta har inte kommit än.
Jag hittade en liten grotta. Eller mer som en liten klipphylla med ett överhäng av sten. OCH DÄR SATTE JAG MIG! På marken, som en smutsig hippie och väntade på att jag skulle finna mig själv.
Det var inte föränns jag blev uttråkad och började smsa med folk som jag insåg hur jävla märkligt jag betedde mig.
"Jaha, du är i Berlin. Ja, själv sitter jag här i en liten grotta i Mölndal och mediterar"
Vänta lite nu? Mediterar i en grotta? Fan!
Jag halkade ner till stigen fort som en smörklick i en plaskblöt fitta, bland lösa stenblock och multna löv.

Det allra läskigaste är dock att Lina tycker att jag är roligare än vanligt på MSN, så jag undrar, hände det något i den där klippskrevan? Något som någon inte vill att jag ska minnas? Och därför raderat med sin minnes-raderingsstråle?
Eller är det som Lina tror, att jag bara har en bra dag, vilket är en jävla skillnad!