Välsmakande smak, den där segern...

Vi misstänker att vår hyresvärd kommer från planeten Ond, där den snällaste invånaren får alla som anses onda på Jorden att se ut som Jultomten. Vi tror också att varje gång någon nämner hans namn så händer det en mindre katastrof någonstans i världen.

Denna till synes helt vanliga söndagsmorgon/förmiddag var allt annat än just det. Vetskapen om att the one who's name I shall not mention skulle besöka oss gjorde oss allihopa (ja, det är sant, Catta von Tratt är tillbaks där hon hör hemma) väldigt oroliga och rädda. Efter extrem terror minuterna innan det ringde på dörren trodde vi att vi inte skulle överleva. Plötsligt händer det.

Det RINGER på dörren. Det är ingen annan än the one who's name I shall not mention, eftersom alla vi känner alltid bara stiger på. Skräcken och terrorn är total i hela huset, t o m Myra flyr fältet.

The one who's name I shall not mention gör entré och våra tappra Trattianer gör ALLT som står i vår makt för att the one who's name I shall not mention ska bli nöjd och glad. Efter en dryg halvtimmas inspektion av diverse påhittade skador på huset, så hände det.

The one who's name I shall not mention tänkte dra utan att diskutera förlängt kontrakt. Den extremt tappre Alex von Tratt i stort sett kastade sig handlöst framför dörren och sa till the one who's name I shall not mention att du ska minsann inte gå någonstans utan att diskutera kontraktet. Det hela slutar med att Alex och the one who's name I shall not mention går ner i källaren. Fattar ni? Alex gick ner SJÄLV (!) i källaren med the one who's name I shall not mention.

Efter lång och extrem terror (typ 15 min) kommer Alex upp från källaren med ett finurligt leende. Jag trodde bara det var för att han faktiskt överlevt mötet, men nej...Alex von Tratts uppoffring har gett oss huset fram till juni nästa år! Tratten består!